Även om Gran Canaria ligger Spanien, har öarna ändå sin egen regering och också en särskild status inom EU. Kung Juan Carlos I och drottning Sofia är representanter för den spanska monarkin och deras son, prins Felipe, är tronarvinge.
Långt innan Kanarieöarna blev en egen provins i Spanien 1821, var det konflikter mellan de två huvudöarna om vem som skulle bestämma (Tenerife och Gran Canaria).
I den spanska konstitutionen från 1978, fick Kanarieöarna status som egen autonom region. I praktiken betyder det att övärlden inte är helt självständig från Spanien, utan att den regionala regeringen har en del frihet beträffande det som gäller saker som rör öarnas interna verksamhet.
1982 blev drömmen om en egen autonom region verklighet. Santa Cruz de Tenerife (för västra öarna) och Las Palmas (för östra öarna) styr öarna tillsammans. Las Palmas har hälften av de regionala departementen, medan regeringen och dess ordförande väljs av hela det kanariska folket och tillsätts av Madrid. Parlamentet har 60 delegater sammanträder alltid i Santa Cruz de Tenerife.
Gran Canaria är den tredje största ön och har 15 delegater i det kanariska parlamentet, som är ett organ som är lagstiftande, men som också fastställer budget för öarna och som nominerar kanariska representanter till olika organ på fastlandet.
Alla Kanarieöar har ett cabildo insular (ö-styre), som ger varje ö en viss grad av självbestämmande och ansvar för den lokala allmänna verksamheten. Öarna delas i sin tur in i 77 olika municipios (kommuner) och 21 av dem finns på Gran Canaria. Alcaldes (borgmästare) leder arbetet i de kanariska kommunerna.
