“Kanarier är som det stora Teide, fridfulla och kyliga på utsidan, men med brinnande hjärtan...” (folksång).
Långt innan de första européerna kom till Kanarieöarna, var samtliga sju öar bebodda. Man kallar allmänt de första invånarna på öarna för guancher, där guan betyder människa och med che betyder det snöklädda Teide på Teneriffa på ursprungsbefolkningens språk. Fast befolkningen på alla öar hade egna namn på sig själva. Folket på Gran Canaria kallades till exempel för canarios. Man tror att guancherna kom till öarna någon gång mellan femte och första århundradena f.Kr., antagligen från Afrika. Enligt spanjorernas tidiga anteckningar var guancherna långa, ståtliga, ljushyade, blåögda och blonda.
Guancherna bodde i grottor, som var en klok boendelösning med tanke på Kanarieöarnas klimat. Grottorna var utmärkta för både sommar och vinter, eftersom det både är svalt och varmt i en grotta och man kunde ha dem till förvaring.
Men hur kom guancherna till öarna om det inte finns några bevis på att de hade båtar? Det vet ingen riktigt säkert, men man tror att kanske sjörövare strandsatte dem här, eller att de var fångar som sattes i landsflykt av romare eller kartager. En annan teori menar att de kan ha flutit från den nordafrikanska kusten på vassbåtar.
Även om guancherna lyckades anpassa sig till det klippiga landskapet och leva i grottor och enkla hyddor gjorda av stenar, så var deras samhälle inte egentligen primitivt. De hade en relativt avancerad social struktur. Det här varierade mellan öarna, men i princip fanns det ett stamsamhälle som leddes av en hövding, som i sin tur hade ett grupp äldre stammedlemmar att rådfråga. När spanjorerna upptäckte öarna, använde sig ursprungsbefolkningen av keramik. De åt huvudsakligen mjölk, smör, getkött och fläsk och några frukter. De klädde sig i lädertunikor eller dräkter av flätat gräs. Det finns fyndplatser med bokstavsliknande tecken och ristningar i sten samt målningar, men vad de betyder är höljt i dunkel.
I dag bor det i medeltal 517 personer per kvadratkilometer på Gran Canaria, som är den mest folktäta platsen av öarna och också i hela Europa. Nästan halva befolkningen bor i Las Palmas, som är en plats med en härlig blandning av människor med olika etniska ursprung och en verkligt kosmopolitisk image.
Invånarna på Gran Canaria är stolta, vänliga och lätta att ha att göra med och de flesta är ättlingar till de spanska erövrarna, nybyggarna och till assimilerade guancher. Generellt kan man säga att de är fördomsfria, hjälpsamma och de visar gärna besökare sin kultur och sin ö.
Eftersom Kanarieöarna varit som en bro mellan Europa och kontinenterna Amerika och Afrika under så lång tid, har folk från andra länder, särskilt handelsfolk och sjöfarare, tidigt i historien slagit sig ner här. De som är ättlingar till dem är helt och hållet integrerade i samhället på öarna och ingen skulle neka dem att kalla sig genuina kanarier.
Nästan 96 procent av invånarna på Kanarieöarna är trogna och traditionella romerska katoliker och det märks då de firar de stora religiösa högtiderna och särskilt under Semana Santa (påskveckan), då högtidliga processioner äger rum på samtliga öar.
